E-post: akgranberg[at]gmail.com
Jag är född 1959 och framför allt poet men håller även på med musik och bildskapande. Jag är glad och stolt över att vara queer, kommunist, kristen, aspie (Aspergers syndrom är en form av autism som ibland med ett lite märkligt uttryck kallas högfungerande autism – se gärna sidan Aspiekriterierna här längst till höger!) och djurvän. Efter att ha flyttat runt en del de senaste åren är jag nu fast bosatt på Värmdö i Stockholms innerskärgård.
Om du har frågor eller synpunkter på något jag skriver, eller överhuvud taget vill komma i kontakt med mig vid sidan av kommentarsplatsen, skriv ett mail! Jag svarar på alla vettiga skrivelser. (Gamla ex som vill tjafsa göre sig dock icke besvär, de är blockerade sen evigheter tillbaka och såna mail når mig inte!)
Studier:
10 år i grundskola (gick om 9:e klass)
1978-80: 2-årig musiklinje på S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö
Privatlektioner i violinspel
Privatlektioner i måleri
Arbetserfarenhet:
Daghem, kennelflicka, sjukvårdsbiträde / extravak, lokalvårdare, cafébiträde, bokhandel, bagare / konditor / konfektmakare, kulturjournalistik, telemarketing (*asg*)
Diverse:
Suttit som kommunfullmäktig i Ekerö kommun för Vänsterpartiet
Har bott 6 månader i Grekland och 5 år i Finland
Var vegetarian i sammanlagt mer än 30 år och har därför hyfsade kunskaper i näringslära
Hyfsat datorkunnig (programmering i html, ordbehandling, digital grafik och webbdesign, trycksaksframställning (layout och typografi), hårdvara
Språkkunskaper: Bra på engelska och nordiska språk. Hyfsad på italienska, tyska, franska, grekiska och latin. Sådär på holländska, spanska, finska och isländska.
Musik: Suttit i orkestern vid många framträdanden av oratorier med mera. Spelat med flera sångerskor. Spelat i ett rockband. Har absolut gehör.
Scenframträdanden: Medverkat på många poesiuppläsningar med mera, även hållit egna uppläsningar och snack.
Längd: 156 cm
Vikt: Ja
Kroppsbyggnad: Nej
Ögonfärg: Obestämbar
Hårfärg: Mest grått
Dexteritet: Ambidexter med övervikt åt vänster
Opus:
Hotell Pygmé, diktsamling, 1985, W&W
Bältdjuret, diktsamling, 1989, W&W
Ankmors sagor, diktsamling, 1990, W&W
Där ingenting kan ses, självbiografisk roman, 1992, W&W
Längre bort än hit, självbiografisk roman, 1994, W&W
På den fjärde dagen, diktsamling, 1999, W&W
Bärnstensrummet, diksamling, 2008, Vulkan
Pariahund, diktsamling, 2008, Vulkan
Tidiga dikter, samlingsvolym, 2008, Vulkan
Flatan vid spisen, kokbok, 2008, Vulkan
Den vegetariska Flatan vid spisen, kokbok, 2008, Vulkan
Acheiropoieta, essäer, 2008, Vulkan
Kulturjournalistik i Arbetaren, Aftonbladet, Expressen, Reporter, och annat som jag alldeles har glömt.
Hemsidan.
Ämnen jag skriver om:
Neurologiska funktionsstörningar – att leva med Aspergers syndrom
Queer – politik, ideologi, historia, kultur och okultur, sexualitet, sexualpolitik
Psykiska sjukdomar – deras orsaker, och att leva med dem eller deras efterverkningar – depressioner, ångest, paniksyndrom, fobier, sömnstörningar
Att leva som före detta missbrukare (alkohol)
Litteratur och skrivande – poesi, om skrivande, om att publicera sina texter, lesbisk litteratur, författare jag gillar, författare och genrer som ointresserar mig
Konst – ikoner, medeltida konst, renässans, barock, kvinnliga konstnärer, art déco, färglära, subjektiv färguppfattning
Religion – ortodox teologi och liturgi, kyrkohistoria, religionspsykologi, religionshistoria
Musik – techno, trance, orientalisk musik, blues, jazz, tidig musik (medeltid, renässans, barock), opera, operasångerskor, heavy metal, death metal, doom, synth, progg, musikinstrument och interpretationshistoria
Djur och natur – hundar, andra djur, genetik, ekologi, miljöförstöring, botanik
Matlagning
Mode och dräkthistoria
Med mera.
Hillu Anna-Karin!
Först nu läste jag din ”om mig”-sida *dumma jag*. Jag har ju radna fått föraning om att du är en go tjej, och den stärktes nu!
Ett *asg* efter ‘telemarketing’ ‘r fullkomligt på sin plats – det har jag också ‘jobbat’ med… isch, jag skulle hellre vara försökskanin åt forskning än sitta och ringa såna samtal igen…
Denna beskrivning låter som mig med: ;)
”Längd: 156 cm
Vikt: Ja
Kroppsbyggnad: Nej
Ögonfärg: Obestämbar”
Fast jag är hela 10 cm längre när jag sträcker på min lekamen.
Du är dock mycket mera driven än mig… jag skulle aldrig klara av att står på en scen utan att få en panikattack, men jag kan istället gå i kyrkan utan panikattack. Ibland i alla fall. Jag har svårt att vara i alldeles för tysta, eller alldeles för högljudda miljöer – som kyrkobesök eller större konserter.
Jag är ju själv inte religiös men älskar att befinna mig i kyrkor och moskéer för de inger sånt lugn.
Jag blev lite nyfiken på att du nu ska yrkesutbilda dig och därmed slippa förtidspension. Hur gick det till? Alltså, var det du själv som valde att lägga förtidspensionen på hyllan eller är det ”någon utifrån” som bestämt det?
Kram till dig!!
(jag bojkottar förövrigt också Israel)
Hallå Anna, åh, är det du! Jag blir megaglad att du kikar förbi, gillar din blogg mycket och tycker om det du skriver. Du verkar också helt go, och min tanke som jag skrev om häromdan att bloggeriet förändrar allt förstärks, för hade vi inte bloggat hade vi väl aldrig fått vetskap om att den andra existerade. Och nu sitter jag här och kan ta del av dina tankar, händelser i din vardag, jag kan njuta av fna blder och i största allmänhet få lära känna dig, så mycket som är möjligt över nätet. Det här känns lyxigt tycker jag.
Vill du läsa mer om mina äventyr som telemarketare så skrev jag lite om det i somras här!
Fortsätter här, om man ska lägga in en länk i en kommentar måste man ju först spara inlägget, och då publiceras det samtidigt. Jag kommenterar vidare, oj, 166 cm är långt och ståtligt i mina ögon! Att stå på scen och apa mig är inget jag har fått kämpa för att kunna göra utan det verkar som om jag alltid har gillat det, vissa människor är ju födda teaterapor helt enkelt.
Detta med rehabilitering, jo det var så när jag fick förtidspension 1987 att jag tänkte tanken tydligt att detta är jag tacksam för nu, jag behöver det, just nu är det nödvändigt, men det ska inte bli bestående. Jag ville att det skulle vara tillfälligt och sen skulle jag komma igång igen. För jag var ju ung då, bara 28. Sen har diverse saker gjort att allt har dragit ut på tiden, nu fyller jag 50 nästa år!
Det var 2000 som jag satte igång med det här på allvar för jag kände mig så pass tillfrisknad att jag inte ville vänta längre. Och från första början har det varit min egen idé. Sen har allt tagit onödig tid och varit hit och dit, grejer har inte funkat och fått lämnas bakom, och mycket har berott på att jag har flyttat flera gånger. Men när jag kom hit till Värmdö fick jag kontakt med en helt suverän studievägledare på kommunen som både trodde på mig och hade möjligheter att sätta igång saker. Och nu ser jag att Värmdö har rätt unika möjligheter att få människor att hitta rätt. De har verkligen satsat på detta.
Kramar tillbaka, vi hörs! Anna-Karin
Jag blir jätteglad när du tittar förbi hos mig med! Det är roligt detta med internet och bloggandet; tänk vad många trevliga bekantskaper runt om i landet och världen man skulle missat om inte internet kommit in i våra liv. :D
Jag apar mig gärna lite generellt genom livet i alla möjliga situationer, men att stå på en scen är inget jag någonsin tror jag skulle klara av!
Vad bra att du hittat en bra studievägledare på (i?) Värmdö! Jag är liksom du glad över min geografiska placering då jag får jättemycket hjälp, förståelse och insikter tack vare psyk/soc/arb.förmedlingen/försäkringskassan i Mjölby Kommun. Linköping är annars staden i mitt hjärta men där känns allt så stort och opersonligt eftersom det är en större stad. Jag gillar småstadskänslan!
Kram, Anna
Jag var just inne på din blogg och läste det senaste inlägget. Din definition av frihet borde få de flesta shoppingbloggare att dra nåt gammalt över sig och känna sig som töntar.
Kram! AK
Jag tycker att det du beskrivit gick som en pil i mitt hjärta! Jag menar att jag kände starkt för det du hade att säga! När man känner så möter man en annan människa och förstår dem sannt! Nyckelknippan är nämligen min frihetssymbol också, av många anledningar.
Varje människa bär sina egna nycklar i sina hjärtan!Där sitter vår innersta fria vilja och det är den viktigaste livs nyckeln av dem alla!Vi måste läka våra hjärtan
från allt som binder oss så att vi kan leva närvarande här och nu!Andas in nytt liv och andas ut allt som binder oss är vad min frihetsnyckel knippa heter!!!! Frihet är för mig allt eller inget!!!! Men först vad jag tvungen att frigöra mig i min fysiska kropp!!!! Tack för Din fina berättelse!!! Kram V.
jag skrev fel mail på mitt svar….
Jag tackar dig, V. Det är en gåva för en bloggare när nåt man skriver går som en pil in i en läsares hjärta. Att få sån respons inspirerar mig att skriva vidare och att respektera och älska friheten över allt annat.
Kram!
Haha, jag har också jobbat med telemarketing. En månad. Eller var det tre? Det var ändå en produkt jag kunde stå för (tidskrift) men hu vilken uppgift. Kram!
Hahahaha! Jag tror jag skrev om det här nån gång, ska kika. Vilken horribel men nyttig erfarenhet, aldrig mer!
Kram!
Tala om gedigna livserfarenheter…
Tack! En del har jag väl hunnit med på dessa 50 år. :-D Sen om jag lärt mig så mycket jag kunde av det är ju en annan sak. Hahaha!
Ahmen pys.
härligt och läsa om dina erfarenheter och åsikter! bästa bloggen hittills jag stött på! har själv en blogg, i den skriver jag om mina känslor o även dikter. (har diagnosen borderline) har varit aktiv inom RSMH i norrbotten. är även gay (om man nu ska placeras i fack..) går även i kyrkan då o då för o vara bland lugnet (är inte kristen dock). finns även på DS. hoppas på o få ett mail från dej, hade som varit kul o diskutera psykvården el något annat intressant ämne! nu ska jag sova, varit uppe alldeles för länge! Mvh Maria!
Hej Maria!
Så roligt att du har hittat hit, och tack för dina vänliga ord. Jag blir verkligen glad över att du gillar min blogg, det är sånt som gör det så roligt och meningsfullt att hålla på. Du får gärna skicka länk till din egen blogg, min adress är akgranberg[at]gmail.com !
Allt gott / Anna-Karin!
Hej Anna-Karin,
Du och andra skall få tillgång till en av mina dikter:
Måla bilder,
stora bilder,
fånga dem i ord.
Skriv ner orden,
tänk på dem
och måla dem igen.
Inger E Johansson(norah)
Hej!
Jag tackar och bugar. Vilken grym dikt, det är en sån dikt som man kan lära sig utantill, ha med sig överallt och ta fram närsomhelst.
Allt gott önskar
Anna-Karin
Anna-Karin – apropå att vara vegeterian – hur tillgodoser dom kroppens behov för animaliskt fett ?
Själv har jag gjort en del erfarenheter om att: HÄLSAN ÄR EJ ALLT – MEN UTAN HÄLSAN FÅR ALLT ANNAT UNDERORDNAD BETYDELSE !” – som jag har nedtecknat här.
I övrigt så kan jag bara konstatera att människors liv är såväl innehållsrika som spännande, verkligen…
Ha det… / Josef
Du, jag vet inte riktigt, jag var ju själv vegetarian i tretti av mina hittills femti år… och har alltid haft strålande bra värden. Men jag har alltid druckit mjölk. Jag har stor respekt för dem som klarar att vara veganer för deras liv är ganska komplicerade, det är ju inte bara maten som inte ska komma från djurriket utan de använder ju inte läder, ylle, bivax för att bara ta några exempel.
Nu finns det många som hävdar att fett är mindre skadligt än socker, och det är jag övertygad om att det stämmer. Jag skulle aldrig köpa lättmjölk, margarin, lättfil osv. Sen försöker jag hålla den ortodoxa fastan så gott jag nu kommer ihåg det, och det innebär i princip att jag äter veganskt två dar i veckan. Jag upplever de dagarna att jag får en större tankeklarhet. Men det är inget jag vill göra för jämnan. :-D
Allt gott!
Hej där
Ja måste börja med o säga att jag gillar verkligen det jag ser. Det verka som om du har mycket o skriva och du har ju som redan många har skrivit, en gedigen erfarenhet. Det tycker jag mycket om :)
Har själv diagnosen Asperges, så jag vet mycket väl hur det fungera. Lätt är det inte (man blir lätt placerad i ett fack där man inte vill vara) men ibland så kan det faktiskt vara ganska så roligt. Det är inte bara en dans på rosor men det är inte heller bara mörker. Man har så mycket nytta av diagnosen men det behöver inte heller betyda att man ska sätta stämpeln i pannan på sig själv och vänta sig att alla ska vara vänliga emot en, för det är dem inte. Jag säger som en av mina stora favoriter en gång sa ”It’s a dog eating dog world and I am an big dog”! Tycker du är strong som går ut med att du´har diagnosen eftersom jag vet att man kan få kommentarer som såra en.
Som jag skrev innan.. du har en väldigt gedigen erfarenhet och det beundrar jag starkt.
Kom gärna in på min blogg (www.huppegupptacksfard.wordpress.com om den inte fungera så är det bara att klicka på mitt namn så kommer du rätt ;) ) Kommer att fortsätta att följa din blogg med stort intresse.
En diagnos, rätt eller fel, säger inget om människan bakom ‘masken’.
En diagnos, oavsett om vad, säger inget om framtiden inte ens för de som har värsta tänkbara formen av blod- eller skelettcancer. (Känner och har känt ett antal som levt bra i mer än 20 år efter blodbyte och eller operationer.)
En diagnos som sätter en stämpel på hur en människas inre möjligheter uppfattas av de som tror sig själva tillhöra mallens ‘människor’, säger tyvärr mer om de som ställer diagnoserna än om de som får diagnoserna ställda. För till syvende och sist är det människan själv som har att hitta sina möjligheter, inte sina brister för de är alltför många hos oss alla, och gripa tag i möjligheterna.
Att det sedan finns en och annan, eller fler, som ser ner på de som inte är exakt stöpta i samma form som ‘idealet’, säger tyvärr alltför mycket om samhällsklimatet….
Hej Madeleine!
Välkommen hit, jag hoppas du ska trivas och vilja komma tillbaka! Jag har lite liknande erfarenheter som du när det gäller Asperger. Själv har jag inga problem med att ha den diagnosen, tvärtom tycker jag att det är en tillgång och gör livet intressant. Jag skulle för allt i världen inte vilja vara utan det. Det är, precis som du säger, omgivningen som kan ha problem med det.
Var inne och kikade på din blogg, tackar för inbjudan! Du skriver att du precis har flyttat till WordPress, kan du inte importera dina gamla inlägg från andra bloggar? Det är jätteenkelt att flytta, åtminstone från vissa portaler. Haha, jag säger det här bara för att jag vill läsa mer! :-D
Hej, Nora4you, så härligt att se dig igen!
Du har absolut rätt, en diagnos säger inget om framtiden, och inte heller säger det nåt min mig som människa. Det kan ge en bakgrund till varför mina villkor har sett ut, och ser ut, som de gör. Egentligen tycker jag att min diagnos bara tillhör mig. Jag har nytta av den därför att den fungerar som min karta och kompass i NT-världen. (NT=neurotypisk) Men jag vill definitivt att människor omkring mig ska relatera till mig som en medmänniska och inte som en diagnos på två ben. :-D
Hej där..
Joda det gör jag redan, inge problem ;) Vi aspergare, som jag har valt att kalla oss, har lite lättare att acceptera att det än vad andra har. Sen så finns det ju undantag (har själv haft en kompis som vägrade att inse att hon hade problem och behöver hjälp..tragiskt tycker jag faktiskt :( ) men vad jag menar är att vi måste acceptera det eftersom vi är tvungna att leva med det varje dag. Vi kan liksom inte ta bort det en vacker dag eller bara använda det när vi behöver det, så funkar inte världen och verkligheten. Jag skulle inte heller vilja byta utan tvärtom, jag stormtrivs med och har absolut inte problem med. Det är snarare att samhället har problem med mig :) Nu menar jag inte att jag är kriminell eller dum på något vis snarare tvärtom, men det verkar som om andra har problem med mig, med att jag är mig själv och vägrar vara som alla andra.. varför ska man vara det för?
Har precis importerat en hel del inlägg ifrån blogger.. gå gärna in och kolla och glöm inte att kommentera.. alltid lika roligt med nya kommentarer. :)
Hej! Hittade hit från andet.se *glad* Min yngsta son (snart 14) har AS. Därför läser jag nu mycket av vuxna med AS, så jag kan hjälpa honom.
Jag är själv uppvuxen på Värmdö! Nu bor jag utanför Norrtälje.
Din blogg är superintressant, då jag förutom detta med AS är intresserad av djur, konst mm. Kika in på min hemsida om du har lust att se lite mer vem jag är.
Många Varma Hälsningar//Anna
Men hej! Och varmt välkommen hit!
Vi är speciella vi med AS, och jag skulle för allt i världen inte vilja vara annorlunda. Jag fick min diagnos väldigt sent i livet, då jag var över 40, men då var det som allt äntligen föll på plats. På Värmdö har jag inte bott så länge, snart två år bara, men jag trivs otroligt bra då jag får bo i en stuga med närhet till skog och hav.
Jag ska genast kila över till din hemsida, och jag hoppas du vill komma tillbaka hit!
Varmaste hälsningar tillbaka från Anna-Karin!
Jag bor oxå i skogen :) Annars dör min själ!
Har själv fått en hel del olika diagnoser, beroende på vilken läkare jag mött,,, Har haft panikångest sedan jag var 13 år. Då visste dom inte vad det var, tror inte ens ordet fanns. (jag är oxå född 59)
Men hur som helst, allt detta hjälper mig att förstå min son bättre, så allt har en mening :)
Hälsningar igen i regnet//Anna
Jag kikade in på din hemsida och blogg, vilka underbara målningar!
Ja, panikångest har jag också. Eller nu är det över ett år sen jag kände av det, men det kommer i perioder när mitt liv är jobbigt på ett eller annat sätt.
Det är precis som du säger, kunskap är så viktigt att det inte går att sätta ord på det ens. Jag hade en stor fördel i just detta med panikångesten, därför att jag var över 30 när det började, tror det var -93. Och då visste jag innan vad det var för nåt. Men för dig som var så liten måste det ha varit ohyggligt skrämmande. Det är ju inte alls ovanligt att man tror man håller på att avlida när man får sin allra första panikattack och ringer ambulans.
Jag kan verkligen se att du finner mycket styrka och kraft i naturen och i allt levande. Jag har en väninna som har en wiccatro, hon tackar skogens ande för gåvan när hon plockar svamp! Det är så coolt att jag blir helt lycklig. En märklig sak har hänt i mitt eget liv sen jag flyttade hit till stugan. Den ligger inte i ödemarken precis, ”min” skog tar 10 minuter att gå igenom, men det är en frid och stillhet här som verkligen är konkret helande. Hela mitt liv har jag varit fruktansvärt mörkrädd och faktiskt sovit med lampan tänd. Och det är helt borta nu. Jag har också haft stora sömnproblem men det har jag ytterst sällan nu.
Hälsningar AK!
Hej Anna-Karin! Jag är också djurvän, och lever med en massa ”diagnoser”.
Trevlig kväll!
Hej Diagnos!
Roligt att du hittat hit! Jag gillar ditt nick, jag brukar tänka att hellre en diagnos och kunskapen som följer med, än skräcken som kommer ur att inte förstå sig själv. :-D
Djur är bäst. Men människor är inte så dumma de heller!
Allt gott önskar
Anna-Karin