Innehåll:

Förord: Support m.m.
1. Introduktion
2. Layout
3. Typografi
4. Omslag
5. Utskrift till PDF-fil
6. Skapa ett författarkonto och ladda upp fil
7. Bestsellers och s.k. smal litteratur
8. Marknadsföring

Förord: Support m.m.

Den här anspråkslösa sammanställningen av praktiska tips om hur man publicerar sin egen bok bygger helt på mina egna erfarenheter och det jag fömedlar har jag själv tagit reda på och listat ut. Och eftersom jag själv har gett ut flera böcker på detta vis så är det självklart att jag finns här som support. Naturligtvis i begränsad omfattning, bara för mina vänner, och detta av rent tidsmässiga skäl! Om nån av er undrar över något, har frågor, vill ha tips, skriv här i kommentarerna eller skicka ett mail. Eller ring, fast jag har ingen fast telefon, bara mobil. Sånt tycker jag är urroligt. Det här med skrivande är ju min grej. Jag bistår mer än gärna med redigering, korrläsning etc. Visst ska man själv korrläsa men det är bra att också låta nån annan göra det för man blir ju så van vid sin egen text att man lätt missar saker.

Jag ska genast erkänna att jag är hemskt dålig på litterära analyser, det är nåt som jag bara inte har fallenhet för. Jag kan säga vad jag tycker om och inte, vad jag känner, associerar till, tänker på, men att förklara varför är svårare. I första hand kan jag hjälpa till och tipsa om frågor av mer boktekniskt slag. (Fast några litterära synpunkter kan jag säkert kläcka också!)

När det gäller typsnitt: Jag är nu klar med typsnittspaketet, det rymmer 46 fina typsnitt som jag har valt ut särskilt med tanke på bokproduktion. De ligger i en självuppackande .zip-fil som är på ungefär 6 MB. En liten handledning i hur man installerar dem i Windows följer med. Skriv en rad så skickar jag den per mail.

Del 1: Introduktion

Jag har länge misstänkt att det finns mängder med fantastiska böcker liggande på folks hårddiskar. Det har uppstått ett slags värld som kallas bloggvärlden, den har inte funnits i så många år men man ser redan att den är både en maktfaktor i samhället, ett uttrycksmedel och ett andningshål för människor, ett fullständigt enormt bibliotek och en konstnärlig skattkammare. Det känns som om alla bloggar, nästan i alla fall, och dagligen blir jag helt frapperad av hur jäkla bra många skriver.

Så jag vill göra reklam för bokskrivande och för nätbokplattformen Vulkan, egentligen vill jag ju propagera för egenpublicering överhuvud taget men det är Vulkan jag bäst känner till (av förklarliga skäl.) När det startade för nåt år sen mailade de faktiskt till mig och undrade om jag ville ge ut nåt där. Jooo, sa jag och började sortera bland de senaste årens ackumulerade texter. Det har blivit sex titlar hittills. Jag skrev länge bara för hemsidan. Men det är nånting annat med en riktig bok. Man kan hålla i den, dofta på den, ta den med sig i skogen, på stranden, i tunnelbanan, i badkaret. Och det är faktiskt en helt enastående känsla att se sina egna texter tryckta, hålla sin egen bok i handen och se sitt namn på omslaget. Det unnar jag alla som skriver seriöst.

I och med Vulkans framgångar har en helt ny bokgenre uppstått: bloggboken. Och det tycker jag är underbart roligt. För många bloggar är så välskrivna att de överträffar mycket av den moderna dokumentära litteraturen. Många människor betraktar sig själva som bloggare men egentligen är de författare. Bloggeriets uppkomst har bringat en stor mängd talang i dagen. Och så tänker många: Nej men inte kan väl jag ge ut en bok! Jo, det kan du visst. Jag vill helt kort skriva lite om hur det går till rent konkret i hopp om att det ska inspirera eller i alla fall väcka tanken hos nån.

Vi säger att du vill ge ut en bloggbok. Du har skrivit så mycket och inläggen är så välarbetade att det mycket väl kan redigeras ihop till en bok. Bloggboken är en motsvarighet till den självbiografiska dokumentärfilmen. Vi säger att du vill ge ut den på Vulkan. Principen kallas print-on-demand, det innebär att texten lagras digitalt hos företaget/plattformen och varje exemplar av boken trycks när någon beställer den. De ligger inte på några lager av osålda böcker och kostnaderna kan hållas nere.

Anledningen till att jag gör reklam för just Vulkan och själv publicerar mig där är att det är den enda svenska nätbokplattformen där publiceringen är gratis. Det finns andra, Podium och Sockerdricka är ett par exempel, men på det förstnämnda måste man ha gett ut böcker tidigare och på båda kostar det pengar att ge ut sin bok. Det kan kosta typ tretusen i startkostnad och man förbinder sig att köpa ett visst antal ex av sin bok. Men på Vulkan är det helt gratis.

Vulkan kan ta emot text i två format: .doc och .PDF och det innebär att man behöver ett ordbehandlingsprogram och, om man väljer det, ett program som kan skapa PDF-filer. Men man måste inte gå åstad och köpa det dyra Microsoft Office, det finns ett minst lika bra paket som heter Open Office och som är gratis att ladda ner. Det har öppen källkod och är fullt Wordkompatibelt, man kan alltså skapa .doc-filer med det. Ett utmärkt program för att skapa PDF-filer är DoPDF och det är också gratis. Nu blev jag sömnig och ska se om jag kan knoppa lite. Men jag skriver mer om det här lite senare.

Del 2:  Layout

Jag vet inte riktigt hur grundlig och detaljerad jag ska vara, det är ju onödigt att skriva en massa saker som alla redan vet. Men rätt grundlig kan jag väl vara. Om vi fortsätter att spåna om en bloggbok så är ju bloggens arkiv uppdelat i sidor. Här är varje månads arkiv en sida. Och när man nu har ett bra ordbehandlingsprogram så måste ju alla inläggen komma dit. I min webbläsare Mozilla Firefox finns längst uppe till vänster fliken Arkiv. Jag tar upp en sida, klickar på >Arkiv och >Spara sida som. Tyvärr går det inte att spara som .doc direkt utan man får spara som textfil, .txt, och det är ju smart att skapa en mapp i Mina dokument och lägga allt på samma ställe.

När alla sidorna är sparade kommer det ganska dryga jobbet med att redigera, klippa och klistra och spara som .doc. Det är drygt därför att när man sparar en webbsida som fil kommer ju allt på sidan med, även toolbar och kontrollpaneler och annat ovidkommande. Så det måste man redigera bort. Det är också klokt att inte lägga alla texterna i samma dokument, ett så stort dokument blir oerhört tungt att jobba med och bläddra runt i. Så även om man inte tänkar sig att dela upp boken i kapitel så bör man ändå dela upp textmassan i mindre bitar.

Nu ska jag säga lite om layout. Formatet för en vanlig paperback på Vulkan är A5. I Word är marginalerna för A5 onödigt stora, så det kan man minska på i >Sidlayout. Jag har t.ex. i kokboken tagit ner sidhuvud och sidfot till 2,1 cm och höger- och vänsterkant till 1,9. Man vill få rum med så mycket text som möjligt på varje sida eftersom bokens pris bestäms av sidantalet! Det är också viktigt att man har enkelt radavstånd, och det säkraste är att markera rubbet och sen gå in på fliken >Format, klicka på >Stycke och  i den rutan markera radavståndet. När man ändå har hela texten markerad och är i den rutan så kan man ställa in så man får jämn högerkant. Om man nu vill ha det. Det är väl praxis och jag tycker det ser snyggt ut. (Men i en diktsamling kan man ju inte ha det!)

Av samma orsak är det inte smart att lägga stycken som jag har gjort här på bloggen med en blankrad mellan varje stycke. Visserligen är det behagligt att läsa men i Vulkanboken är det bättre att börja varje stycke med tre blanksteg. Längst upp på varje sida och i t.ex. början av ett kapitel ska det dock inte vara några blanksteg, detta enligt gammal tradition! En annan sak som faktiskt är bra att göra även om det är tråkigt är att lägga in en sidbrytning manuellt i slutet av varje sida. I ordbehandlingsprogrammet gör man det på fliken >Infoga och där väljer man >Sidbrytning. Annars är det stor risk för att text och sidor hoppar omkring, både när man jobbar med texten och när man sen laddar upp den till Vulkan. Och det är ju hemskt retligt.

Del 3: Typografi

Som jag skrev tidigare så tar Vulkan och alla andra nätförlag jag sett emot .doc och .PDF. Det som hände med min egen bokbeställning den här gången, att typsnittet blev fel i tryckningen, måste ha varit en engångsföreteelse. Förut när jag beställt mina egna böcker har det inte hänt så. Det är väl inte hela världen, retligare är att de vackra små vinjetterna som jag hade här och där förvandlades till bokstaven t! För vinjetterna som jag använde är också ett typsnitt.

Men i normala fall så rekommenderar jag verkligen att när hela texten är färdigredigerad göra en PDF-fil av den. Detta av flera skäl. För det första så slipper man risken för att textbitar ska hoppa runt. För det andra, om man laddar upp boken som .doc så kan man inte välja typsnitt hur som helt utan man måste ta något av deras standardtypsnitt. Jag ska inte klaga på Vulkan, sajten är relativt nystartad och de har mycket att göra, men det finns saker som har med böckernas utformning att göra som inte är 100 lyckade. En av dem är just standardtypsnitten.  De har bara ett fåtal och alla är mer eller mindre fula. Det mest lämpade för brödtexten är det horribla Times New Roman som över hela världen är på väg bort. Att det fick sån dominans berodde på att Microsoft använde det som default överallt. De har också Arial och Verdana som är sans serif-typsnitt, alltså utan fötter. Men personligen, och det är nog många som håller med, vill jag ha fötter på boktext, det blir mycket skönare att läsa då. Rubriker är en annan sak.

Som jag sa, så vill man hålla nere sidantalet så mycket som möjligt. En viktig sak är att inte ha en alltför hög stilgrad. I Word brukar bokstäver i vanlig text bli 12 punkter stora om man inte ändrar det själv. Men det är onödigt stort, 11 punkter räcker gott och väl. Vad ska man välja för stil då? Ja det är delvis en smaksak. Men om vi håller oss till traditionen och tänker oss att brödtexten ska sättas med ett serif-typsnitt, alltså med fötter, och arbetar i Word då finns det inte så väldigt mycket att välja på. Windows-typsnitten är inte särskit väl valda och genom åren har Microsoft fått mycket kritik för det. I Vista har man lagt till 6 nya som faktiskt är helt utmärkta. Men har man inte Vista är de mycket svåra att få tag på, förut fanns de att ladda ner på Microsofts hemsida men de är borttagna nu.

Men om man tittar på dem som finns i XP så tycker jag personligen att Book Antiqua och Garamond är de bästa för brödtext. Vad man väljer är faktiskt inte helt och hållet en smaksak. Texten ska ju vara behaglig att läsa, harmonisk och estetiskt tilltalande, där har Dysnomia rätt. (Deras Garamond är väldigt liten så jag skulle rekommendera att sätta den med 12 punkter.) Century Schoolbook och Bookman Old Style är råfula. Palatino Linotype är rätt snygg men en hel boksida med den blir inte snygg, den ser tanig ut på nåt vis. När det gäller rubriker så tycker jag att det är trevligt att ha dem i en annan stil än texten. Lite kraftigare, gärna utan fötter. Jag är rätt förtjust i Impact.

Är det nån av mina ärade läsare som vill ha Vista-typsnitten och några andra, maila mig privat så mailar jag över dem! Mailadressen finns på sidan ”vem är…” Det är inte olagligt alls. De finns även på Sourceforge men därifrån är det oerhört bökigt att ladda hem. Idag ska jag börja sätta ihop en font pack som zip-fil, jag har så mycket fint så det är synd att inte dela med sig. Det finns hur många sajter som helst med free fonts men tyvärr är det sällan man hittar nåt användbart. Jag har samlat på mig ungefär 1100 teckensnitt under årens lopp och så mycket behöver man knappast! :-)

Del 4: Omslag

Egentligen är  jag inte rätt person att skriva det här avsnittet för jag lyckas inte ladda upp mina omslag på Vulkan. Allra först  testade jag att använda egna omslagsbilder till någon av de fyra standardmallarna. Men mallarna lägger in fasta objekt ovanpå omslagsbilden och det är inte alls fint. På baksidan till exempel så kommer två riktigt stora, vita blaffor med rundade hörn och det är meningen att man ska skriva baksidestext i dem. Men även omslaget kan man göra själv och konvertera till PDF, och då har man ju full frihet över designen. Det enda som tillkommer automatiskt är Vulkans logo och den hamnar på baksidan.

Hur jag än gör så blir mina PDF-omslag nån centimeter för små. De har exakt rätt mått innan jag konverterar men sen krymper de på nåt sätt som jag inte begriper. Jag har frågat supporten men de visste inte vad det kunde vara för fel. Men hursomhelst tycker jag att alla som har möjlighet ska göra sina egna omslag för det blir mycket snyggare, och dessutom är det ju en härlig känsla att ha både ha skrivit och designat boken i minsta detalj! Det får man inte uppleva om man blir publicerad på ett traditionellt bokförlag.

Jag ska skriva ett separat inlägg om själva publiceringen, hur man skapar ett konto, skriver en presentation, laddar upp etc. Nu nämner jag bara att när inlagan har laddats upp så räknas de exakta måtten för omslaget ut, det är mycket behändigt. Hur bred omslagsbilden ska vara beror ju på hur många sidor boken har, det avgör ju hur bred ryggen ska vara. Sen behöver man ett bra bildredigeringsprogram. Jag har provat många men min absoluta favorit är PhotoFiltre. Det är gratis men kan verkligen mäta sig med t.ex. det dyra PhotoShop. Man kan bearbeta existerande bilder på en uppsjö av olika sätt och man kan rita och ”måla”. Det är jätteroligt att jobba med och det finns mängder av plug-ins. Dessutom kan man få det på svenska, men det är lite trixande med det, om nån är intresserad kan jag berätta hur det går till. Ett annat bra program specialiserat på fotobearbetning är PhotoMeister, också det gratis.

Jag skriver inte så mycket om det rent konstnärliga nu för det är ju verkligen en smaksak. Man kan ta ett eget fotografi, teckning eller målning. Man kan också använda någon annans verk men då måste detta vara skapat före 1938. 70 år måste gå innan ett konstnärligt verk slutar vara belagt med copyright och blir public domain. Här kommer nåt viktigt: ISBN. Det är som bokens personnummer. Om man ska sälja in den till bokhandlar är det nödvändigt. ISBN-nummer får man från ISBN-centralen, här är blanketten som man ska fylla i och maila. Det tar bara nån dag och kostar inget. Det står att den är avsedd för förlag/utgivare och det är riktigt, för man är själv ansvarig utgivare när man publicerar på det här sättet.

Så det är fem element som kan sägas vara obligatoriska på omslaget: bakgrundsbild, titel, författarens namn, Vulkanlogo och ISBN. Det sistnämnda ska stå på baksidan i nedre högra hörnet. Nu tror jag att jag har dragit det viktigaste!

Del 5: Utskrift till PDF-fil

När man börjar tycka att det ser ut som en bok brukar se ut inuti är det dags att förhandsgranska. Man behöver framförallt se att sidbrytningarna har kommit rätt. Jag brukar förhandsgranska mina manus i två steg. I ordbehandlingsprogrammet finns det en ikon som ser ut som ett bakvänt P ungefär (den ligger i raden med verktygssymboler näst längst upp.) Det betyder layoutläge. Då ser man plötsligt markeringar för alla indrag, radbyten och sidbrytningar.  Det är ett mycket bra redskap. Alltid hittar man några fel.

Det finns lite traditionella regler om sidlayout som jag försöker följa för de har sina poänger, det blir faktiskt snyggare. Man bör undvika att ha en avstavning i slutet av en sida, hellre flyttar man hela ordet till nästa sida för det ser ganska fult ut och det stör flytet i läsningen. En annan grej är att man helst inte ska sluta en sida med en ensam rad, om det just börjar ett nytt stycke. Då är det bättre att lägga sidbrytningen lite tidigare. Det kanske låter kinkigt allt det här, men det är faktiskt roligt och givande att hålla på med. Och det är bättre för sinnesfriden att vara helt nöjd med det man har gjort än att släppa ifrån sig ett operfekt arbete.

När jag har tittat igenom dokumentet i layoutläge ett antal gånger så klickar jag på bakvända P-symbolen igen och då försvinner alla markeringar. Sen går jag in på menyn Arkiv längst upp till vänster. Där väljer jag Förhandsgranska utskrift (jag tror att det heter så men mitt ordbehandlingsprogram är på engelska.) Det här är spännande för nu ser man precis hur boken kommer att se ut inuti. Att förhandsgranska ett antal gånger är nödvändigt, speciellt i Word som efter alla dessa år på marknaden fortfarande är lite rappligt.

Och då är det dags att göra en PDF-fil av det hela. Jag har installerat det trevliga lilla programmet DoPDF som i praktiken fungerar som en skrivare, bara det att den inte skriver till papper utan till en fil. Det finns till och med på svenska! När man installerar det lägger det sig automatiskt i mappen Skrivare och scanners. Så jag går till menyn Arkiv igen, väljer Utskrift, och när fönstret där man väljer skrivare kommer upp väljer jag DoPDF. Och så är det bara att klicka OK. Sen får man frågan i vilken mapp dokumentet ska hamna. Man väljer och så OK igen. Det tar bara några sekunder så är det klart. Och sen öppnar sig PDF-läsaren automatiskt så man kan se hur det tar sig ut.

I nästa avsnitt ska jag visa hur man öppnar ett konto på Vulkan, gör en författarpresentation och laddar upp inlagan. Man kan inte ladda upp omslagsbilden förrän det är klart eftersom man måste veta måttet på bokryggen exakt.

Del 6: Skapa ett författarkonto och ladda upp fil

Adressen till Vulkan är http://www.vulkan.se/. På startsidan klickar man på fliken >Mitt konto. Uppe till vänster klickar man sen på >Registrera. Sen fyller man först i adressuppgifter, sen en presentation av en själv som kommer att synas på den egna sidan (alla som publicerar där får en egen sida där det går att läsa om de böcker man har utgivit och lite personliga data, det kan man skriva rätt så lättsamt och behöver inte gå in för nära på sig själv) och sen fyller man i uppgifter om bankkonto. På presentationssidan kan man lägga in ett fotografi av en själv, men det är helt frivilligt.

När detta är klart är det dags att publicera boken. Det är lite pyssel med det och tar en stund. För närvarande kan man göra tre olika saker: pocket, bildbok och almanacka. Även i en pocket kan man ha bilder i färg men det gör naturligtvis att boken får ett högre pris. Nu utgår vi från att det är en pocketbok utan bilder som jag ska publicera. Den första sidan jag ska fylla i innehåller uppgifter om boken, titel, sökord, mitt namn, ISBN osv. På nästa sida laddar man upp sin PDF med inlagan. Det tar inte mer än nån minut men det är en speciell känsla att sitta där och veta att just i det ögonblicket så skapas min bok. Det blir allvar och konkret på nåt vis.

När filen har laddats upp och man har sparat kommer man till nästa steg, omslaget. Programmet räknar ut den exakta storleken, och nu får man ta paus i publicerandet för att göra omslagsbilden helt färdig och skriva ut även den som en PDF. En upplösning på 300 pixlar/tum kan vara lagom, det blir fin kvalité på trycket. Jag tycker det är lättast att jobba med bilden i en lägre upplösning så den inte blir så jättestor utan att den ryms på skärmen, 72 pixlar/tum är standardformat i mitt bildprogram, och sen ge den högre upplösning när den är klar.

Och så lägger man in omslagstexten där man vill ha den, och det är ju coolt att kunna välja typsnitt och teckenfärg efter eget tycke och smak. Och sen när man är nöjd och har formaterat bilden i rätt storlek så ökar man på upplösningen till 300 pixlar/tum. Sen skriver man ut den med DoPDF precis som med inlagan, förhandskollar, laddar upp den och sparar.

Efter detta är det bara ett moment kvar, publicera och prissätta. Funktionen Förhandsgranska finns också på Vulkans sajt och det kan vara klokt att göra det en sista gång innan man publicerar så allt verkligen är OK. Det är ändå troligt att det slinker med nåt korrekturfel, men det är inte hela världen. Man kan rätta till det i efterhand och ladda upp den rättade filen på nytt närsomhelst.

En beräkning kommer upp på sidan Prissätt och publicera. Där ser man den exakta tryckkostnaden. Sen tar Vulkan en del men faktiskt inte alls mycket. Och så bestämmer författaren själv hur mycket hon/han ska få i förtjänst på varje såld bok och fyller i det. Sen räknar programmet ut vad boken kommer att kosta för kunden. Man kan om man vill också publicera den som e-bok, då får kunden ladda hem den som PDF och då blir den väldigt billig i inköp och ger knappt nån förtjänst alls åt författaren. Och längst ner på sidan klickar man på knappen Spara. Nu är boken publicerad och kommer upp på startsidan!

Del 7: Bestsellers och s.k. smal litteratur

Det är strax dags att avsluta den här följetongen, som mest har handlat om tekniska frågor kring egenpublicerande av texter i bokform med print-on-demand. Litterära och konstnärliga frågor hänskjuter jag till ett annat sammanhang och det finns de som är mycket bättre lämpade att uttala sig om sånt än jag. Jag har skrivit mest om Vulkan men mycket av det jag har tagit upp är tillämpligt även beträffande andra print-on-demandplattformar och -förlag.

Men nu ligger min bok där, den syns på webbplatsen och den som vill kan beställa den direkt över nätet och ha den i brevlådan inom ett par veckor. Antingen räcker det så och jag sprider den glada nyheten till släkt och vänner och ber dem sprida den vidare. I så fall kan jag sluta läsa denna manual här. Men jag vill ju mer, jag tycker min bok är så bra att den förtjänar en vidare läsekrets, kanske borde den till och med kunna finnas att låna på svenska bibliotek, säljas på internetbokhandlar, beställas i vanliga bokhandeln, recenseras i tidningar, jamen tänk om det går så bra att den blir köpt och läst och jag blir uppmuntrad och skriver fler titlar, jag kanske så småningom blir invald i Sveriges Författarförbund, kan söka stipendier, varför sätta en gräns för sina drömmar? De kanske aldrig blir verklighet. Eller också blir de det, fastän på sätt som man aldrig kunde ana, eller också lämnar man dem och får nya drömmar! Det viktiga är väl att man aldrig slutar drömma och tro på sig själv.

Situationen för svensk litteratur och svenska författare är annorlunda nu än för 25 år sen då jag debuterade. Nu är det många fler människor som skriver och förlagen får in många gånger fler debutantmanus nu. Många fler vill bli författare helt enkelt. Situationen för litteraturen kan jämföras med den i nöjesbranschen. Det finns större möjligheter att bli uppmärksammad som artist iochmed att mängden media är så mycket större. Det lockar fler att pröva lyckan. Men det medför också att konkurrensen har ökat enormt. Livslängden på en Idol-berömdhet är inte så lång.

När det gäller bokskrivande och bokläsande så har det också förändrats. En mycket stor kommersiell potential som förlagen anade redan under 90-talet har visat sig vara verklighet. En best-seller ger massa pengar. Men det är inte all slags litteratur som kan bli best-sellers. Diktsamlingar kan det i stort sett aldrig. Vill man göra en sån ska man helst skriva en deckare. Samtidigt så är poesi och annan smal litteratur mycket hett nu, men det bildar en okommersiell subkultur med hög status men små resurser där de flesta kämpar i motvind, blir refuserade, där rörelsen med festivaler, uppläsningar och poetry-slams drivs framåt av eldsjälar som får kämpa hårt för krympande kommunala anslag och minskande statliga litteraturstöd.

De etablerade förlagen har aldrig gett ut s.k. smal litteratur för att det är lönsamt utan för att det är status. Bästsäljande deckare har fått finansiera  poesiutgivningen. Och nu när allt fler vill skriva, bli publicerade och bli författare, så är det också alltfler som blir refuserade. Och här har Vulkan sett sin nisch. Jag tycker det är lysande. Det gör inte mig något om de går med vinst, tvärtom hoppas jag det, så att de kan fortsätta att låta okommmersiella författare publicera sina texter där. Men själva strukturen och upplägget gör att en större del av arbetet med marknadsföringen faller på författaren själv, och att de kan tillhandahålla vissa tjänster i detta avseende men att de inte kan vara gratis att använda. Om detta ska det sista avsnittet handla om.

Del 8: Marknadsföring

När man har kommit så här långt i sitt bokprojekt är man förmodligen på det klara med att man är beredd att sköta marknadsföringen själv. Men är man osäker finns det fortfarande chans att ångra sig och vända sig till ett etablerat förlag av det traditionella slaget och hoppas det går vägen. Och då är det viktigt att känna till att ett sånt förlag publicerar bara tidigare outgivna texter, om det inte handlar om klassiker i nyutgåva t.ex. Texten ska vara till 3/4 tidigare outgivet material. Det betyder att man kan inte ha sin bok liggande på Vulkan och sen ångra sig och komma med den till ett vanligt förlag. Inte heller kan man ha den på t.ex. sin hemsida eller som e-bok på  t.ex. Sockerdricka. Det är viktigt att man har tänkt igenom det här innan man gör nåt med sin bok.

På Vulkan fungerar det som så att du sköter marknadsföringen, de sköter tryckning och distribution. De tillhandahåller ett marknadsföringspaket som kostar 2500 kr exkl moms per bok och det mesta i det kan du göra själv kostnadsfritt eller näst intill. Det finns något som heter Bokrondellen som är ett slags katalog / informationsförmedling om nya böcker. Den vänder sig både till vanliga bokhandlare och nätbokhandlar. För att annonsera där måste man vara medlem och det kostar pengar, hur mycket vet jag faktiskt inte, men Vulkan skriver på sin hemsida att det snart kommer att bli möjligt att teckna medlemskap i Bokrondellen via dem. Det blir intressant att se hur det kommer att läggas upp. Men om man har seriösa planer för sin bok så är det nästan ett måste att få den annonserad där. Det är enda möjligheten att få den att synas på bokus.com, adlibris.com och de andra nätbokhandlarna.

Sen finns det ju ett stort antal vanliga bokhandlare som gärna kan få veta att man har publicerat en bok. På Svenska Bokhandlareföreningens hemsida finns adresser och (när sådan finns) emailadresser till alla branschorganisationsanslutna bokhandlare i Sverige. Det är många! Det ideala vore att göra ett reklamblad (helst i A5-format, det ser proffsigast ut!) på papper och skicka ut det till dem med gammaldags post. Men med tanke på vad portot skulle kosta så är det knappast realistiskt. I stället kan man göra ett snyggt emailutskick där man berättar kort om sig själv, om boken, och om hur man beställer den. Och så kan man hoppas att åtminstone några bokhandlar tar in nåt ex eller två eller kanske skriver om boken i sitt nyhetsbrev, det finns rätt många som gör såna numera för sin kundkrets.

En annan sak som är bra att göra är ett pressmeddelande till dagstidningarnas kulturredaktioner. Det kan i princip vara samma som man skickade till bokhandlarna. Och tidningar har ju alltid emailadresser! Här finns en lista över alla svenska dagstidningar i bokstavsordning. Att få boken recenserad är jättebra, det är svårt men man måste försöka i alla fall. Och slutligen så kan man själv göra reklam in person genom att traska runt till bokhandlar i närområdet och visa sin bok och berätta om den, delta i uppläsningar etc, vara aktiv. Det kräver mycket men det kan också ge mycket, inte bara i form av läsare utan man kan lära känna nya människor och göra nya erfarenheter.

Slutligen ska jag bara nämna ett par byråkratiska saker. 1: På Vulkan och andra print-on-demandportaler som inte är förlag är det författaren själv som är både förläggare och ansvarig utgivare. Om boken skulle sälja bra så ansvarar man själv för att betala in skatter och sociala avgifter. Det kan man läsa mer om hos Skatteverket i deras råd för kulturarbetare. 2: Sedan flera hundra år så har Kungliga Biblioteket i Stockholm samlat in två ex av allt som utkommer i tryck i Sverige. Alla publikationer, från uppslagsböcker till direktreklam. Det finns en lag som föreskriver att den som ger ut något är skyldig att inkomma med 2 s.k. pliktexemplar till KB. Tack vare det här har många böcker, tidskrifter, trycksaker räddats till eftervärlden. Men när det gäller print-on-demand så är det juridiskt oklart vem som ska skicka in dessa två ex, författaren eller publiceringsplattformen. Det har lett till att nästan inga Vulkanböcker har kommit in till KB. Jag vet inte hur detta ska lösas, för författaren är det ju en ekonomisk fråga eftersom man inte får några författarex utan själv får köpa alla böcker man vill ha, om än till f-pris.

Nu sätter jag i alla fall punkt för denna manual för egenpublicering i förhoppning att jag har kunnat ge svar på funderingar och kanske till och med inspirera någon att titta på sina samlade texter med nya ögon, kanske som något värt att publicera.