Här är då de följande två installationerna. Och längst ner har jag lagt hela texten på latin och i svensk översättning (hämtad från Oremus).

Stabat mater dolorosa
juxta Crucem lacrimosa,
dum pendebat Filius.

Cuius animam gementem,
contristatam et dolentem
pertransivit gladius.

O quam tristis et afflicta
fuit illa benedicta,
mater Unigeniti!

Quae moerebat et dolebat,
pia Mater, dum videbat
nati poenas inclyti.

Quis est homo qui non fleret,
matrem Christi si videret
in tanto supplicio?

Quis non posset contristari
Christi Matrem contemplari
dolentem cum Filio?

Pro peccatis suae gentis
vidit Iesum in tormentis,
et flagellis subditum.

Vidit suum dulcem Natum
moriendo desolatum,
dum emisit spiritum.

Eia, Mater, fons amoris
me sentire vim doloris
fac, ut tecum lugeam.

Fac, ut ardeat cor meum
in amando Christum Deum
ut sibi complaceam.

Sancta Mater, istud agas,
crucifixi fige plagas
cordi meo valide.

Tui Nati vulnerati,
tam dignati pro me pati,
poenas mecum divide.

Fac me tecum pie flere,
crucifixo condolere,
donec ego vixero.

Juxta Crucem tecum stare,
et me tibi sociare
in planctu desidero.

Virgo virginum praeclara,
mihi iam non sis amara,
fac me tecum plangere.

Fac, ut portem Christi mortem,
passionis fac consortem,
et plagas recolere.

Fac me plagis vulnerari,
fac me Cruce inebriari,
et cruore Filii.

Flammis ne urar succensus,
per te, Virgo, sim defensus
in die iudicii.

Christe, cum sit hinc exire,
da per Matrem me venire
ad palmam victoriae.

Quando corpus morietur,
fac, ut animae donetur
paradisi gloria. Amen.

Modern stod med krossat hjärta vid det kors, där gränslös smärta, Sonen led för syndig värld.
Gruvlig ångest henne brände, och hon modershjärtat kände genomborrat av ett svärd.
Huru sorgsen, hur bedrövad, övergiven, tröst berövad, var Guds moder i sin nöd!
Vem kan fatta vad hon lidit, huru hennes hjärta svidit under Sonens bittra död?
Kan du stå vid hennes sida utan att med henne lida under folkets spe och hån?
Kan du tårlös se den smärta, vilken sargar moderns hjärta, lidande med älskad Son?
För oss fallna mänskor plågad, smärtans kalk, till brädden rågad hon nu Sonen tömma ser.
Och hon hör emellan ropen av den grymma pöbelhopen, huru han till Fadern ber.
Jesu moder, kärleks källa, då jag ser dig tårar fälla, vill jag gråta ock med dig.
Dina kval må mig förtära! Honom älska, honom ära, o Maria, lär du mig.
Helga moder, lär mig känna Jesu kval, att de må bränna djupt sig in i uti min själ.
Han i smärta har sig vridit, han för mig har döden lidit. Låt mig i hans kval få del.
Moder, låt med dig mig gråta, ty att Gud må mig förlåta, syndens straff din Son nu bär.
Låt vid korset mig få dröja. Ödmjukt där jag knä vill böja vid din sida, moder kär.
Helga Jungfru, ärorika, skulle mina krafter svika, hjälp mig du att härda ut.
Dina kval må mig förtära, ödmjukt vill jag korset bära, tåligt intill livets slut.
Låt mig känna Jesu smärta, kärlek brinne i mitt hjärta för hans kors och för hans blod.
Var mig när i varje fara, mig från evig död bevara, helga moder, huld och god.
Lär mig korset trofast bliva, det allena kan mig giva hjälp uti min sista nöd:
så att, fri från stoftet, anden svävar till de sälla landen, där ej finnes någon död. Amen.