Där skulle en sitta med en filt och en bok, helt enastående fint. Det där lilla trädet gör sig så fint, det ser ut som det lyser och vill säga ngnting.
Jag trodde jag skulle bli sjuk igår kväll, men jag tror det släppte. Känner mig bara lite snorig idag, men inte mkt.
Tack, Tristess! Jag skulle vilja sitta bredvid, och bara vara.
Tele2 har inte kommit igång ännu så min mobil funkar inte, varken comviq eller parlino (det senare går ju också över tele2:s nät). Men hoppas de får ordning på det snart.
Ah ja, jag känner mig mer desillusionerad än nånsin vad gäller bloggandet. Jag har ju redan slutat skriva personligt här, kanske borde jag överge den här bloggen och låta den stå kvar som ett monument över goda intentioner och starta om nån annanstans, i annan skepnad, kanske anonym. Men jag gillar inte att göra saker förhastat så det hinner både tänkas och sovas på.
Kramar tillbaka!
Gör inget förhastat, du behövs här i bloggdjungeln. Du lyser upp alla mina dagar, och visst skulle du göra det även anonymt, men snälla, vänta. Jag tycker det har rått dålig stämning på en del bloggar på sistone, kanske det har påverkat dig. Jag kan inte förstå varför det ska råda ovänskap, istället för att reda ut saker med varandra. Nu pekar jag inte ut ngn, men många bloggar jag följer verkar bära på mkt ilska och obearbetade konflikter. Jag skriver personligt ibland, men jag är också anonym. Det gör det lättare för mig. Jag slipper synas i sömmarna.
Jag tycker din blogg är rolig, bearbetande och framåtvändande(nytt ord), men jag gillar både den och dig. Nu lägger jag mig i för mkt som vanligt, men ligg bara lågt ett tag.
Kramar och nu får banne mig Tele2 skärpa upp sig :-)
Haha, lågt ligger jag redan! Tack för dina ord, de betyder mer än jag kan uttrycka. Ja, du har rätt, jag är nog påverkad av allt det. Hursomhelst, jag tar det lugnt och gör inget förhastat. Och för övrigt, är det nån som har rätt att lägga sig i så är det väl du, min ros på världens soptipp! Det är så lätt att umgås med dig för du är totaldirekt och man får omedelbart veta vad du tycker. Och då blir det aldrig några dolda strul och missförstånd. Ju längre sånt får ligga och jäsa, desto svårare är det sen att reda ut.
Visst är det märkligt att ett så stort telekombolag kan vara så sårbart? De skulle ju bara göra lite service i natt och så blir det såhär? *asg*
Kramen till damen!
Jag behöver förtydliga mig känner jag. Jag tycker inte det är fel att använda bloggen som en ventil, vi kan behöva det mellan varven. Jag gör det själv. Vad jag har registrerat när jag nu ändå uttalar mig, är personliga angrepp, om än outtalade, men i förtäckta ord. Skickade till vederbörande att själv räkna ut.
Jag kom ihåg en gång för länge sedan när jag i mina ögon fick en puckad kommentar av en annan alkoholist, och det var en direkt fingervisning. Jag for i taket och samlade styrkorna, muttrade och gick an. Skulle förmodligen gära detsamma idag, har temperament när det vill sig. Menar inte att det är lätt, men jag tror iaf på att vi ska försöka lösa våra konflikter med varandra ist för att slänga förtäckta uttalanden via bloggen.
Jag kanske har fel, men jag tycker det råder lite tråkig stämning för nu på en del bloggar, det kanske bara sitter i mig, det kanske är så att det är jag som är negativ, så nu ska jag då personligen försöka bidra med ngt positivt. Ska fundera.
Jag håller med dig till 100. Jo jag kommer ihåg det där, du bemötte det där larvet direkt och det är ju så man ska göra. Men det är en annan sak när adressaten inte nämns utan det förutsätts att vederbörande själv ska känna sig träffad och drabbas av passande ånger. Och då vill det till att man vet om att man har gjort något fel! Vet man inte det så står man som ett frågetecken. Det har säkert förekommit att folk har blivit förbannade på mig under världshistoriens gång, det är ofrånkomligt i mänskliga relationer och ännu lättare är det hänt i den här indirekta kommunikationen som äger rum över nätet. Men får jag inte veta om det hela så är det inte heller lätt att lägga saker tillrätta, reda ut eventuella missförstånd etc.
Men en sak är helt säker, eventuell dålig stämning kommer i alla fall inte från dig, det behöver du inte ens fundera över. :-D
Kram!
Nu blir jag allt lite sentimental, det kan vara mitt signum ibland, är oerhört känslig. Jag måste bara få säga dig detta, att från första stund jag landade på din blogg har du bemött mig med respekt. Jag skrev ganska rakt på ang min egen alkoholism och vi pratade lite omkring detta. Vi fick snabbt ett samförstånd att världen kan vara orättvis mot den minsta, och det inkluderade även oss sjäva. Men den kan också vara snäll och då i möten mellan människor som älskar varandra. En vänskapsrelation är så förknippat med kärlek, och lika viktig som en kärleksrelation, och med dig känner och finner jag sådan kärlek att jag blir trygg vara den jag är.
Jag är långtifrån lika intellektuell som du och många av dina bloggväninnor, kan inte ens delta i alla era diskussioner pga att jag är ganska dåligt allmänbildad. Musikstycken och sånt är totalt främmande för mig som så mkt annat i den intellektuella och konstnärliga världen. Jag är bara, rakt upp och ner, på både gott och ont. Jag skäms över min lilla kunskap, men t.o.m jag förstår att det har med min uthållighet, flit och min bristande koncentrationsförmåga att göra. Jag är ganska tyst och blyg, vilket inte mina gamla vänner skulle skriva under på, men med nya vänner är det dock så. Men med dig har jag alltid känt mig totalt ok, med eller utan mina kunskaper. Får ingen känsla av mindervärde eller att du ngnsin förminskar varken mig eller en annan människa. Du är bara och det tycker jag om.
Det här var väl ungefär vad som kom upp i mig nu, och jag måste bara förmedla det till dig.
*grinar nästan*
Härom kvällen skrev jag såhär i min privata dagbok: ”Allt jag vet om kärlek har jag lärt mig av två formidabla personer, Gina och Tristess.” (Fast jag skrev ditt riktiga namn förstås.)
Som jag har sagt till dig tidigare så känner jag mig ofta obildad, och det i de flesta sammanhang. Jag kan känna så med dig också för om vi ska se till år i undervisning så har du betydligt mer än jag. Men det är inget som känns det minsta jobbigt, för du gör också det som du säger att jag gör, bemöter människor med respekt oavsett deras meriter eller brist på såna. Sen är både du och jag streetsmart, och det värdesätter jag mer än akademiska poäng.
Kramar tillbaka! <3
till Anna-Karin Granbergs blogg!
Jag är född 1959, författare, bildskapare, aspie och superqueer. Dessutom är jag kommunist och kristen (ortodox men ännu inte konverterad). En mer ingående presentation finns på undersidan "Vem är... " Jag vill gärna att den här bloggen ska vara interaktiv och tycker det är underbart när mina läsare ger sig till känna och vill vara med i samtalet. Jag välkomnar respons och feedback och ser konstruktiv kritik som en gåva. Skriv en kommentar eller ett PM! Jag svarar på allt utom rent fjams och skrivelser från gamla ex. Epost: akgranberg[at]live.com (Jag finns inte på Qruiser, Fakebook eller Twitter.)
Där skulle en sitta med en filt och en bok, helt enastående fint. Det där lilla trädet gör sig så fint, det ser ut som det lyser och vill säga ngnting.
Jag trodde jag skulle bli sjuk igår kväll, men jag tror det släppte. Känner mig bara lite snorig idag, men inte mkt.
Kram till dig tösabit
Tack, Tristess! Jag skulle vilja sitta bredvid, och bara vara.
Tele2 har inte kommit igång ännu så min mobil funkar inte, varken comviq eller parlino (det senare går ju också över tele2:s nät). Men hoppas de får ordning på det snart.
Ah ja, jag känner mig mer desillusionerad än nånsin vad gäller bloggandet. Jag har ju redan slutat skriva personligt här, kanske borde jag överge den här bloggen och låta den stå kvar som ett monument över goda intentioner och starta om nån annanstans, i annan skepnad, kanske anonym. Men jag gillar inte att göra saker förhastat så det hinner både tänkas och sovas på.
Kramar tillbaka!
Gör inget förhastat, du behövs här i bloggdjungeln. Du lyser upp alla mina dagar, och visst skulle du göra det även anonymt, men snälla, vänta. Jag tycker det har rått dålig stämning på en del bloggar på sistone, kanske det har påverkat dig. Jag kan inte förstå varför det ska råda ovänskap, istället för att reda ut saker med varandra. Nu pekar jag inte ut ngn, men många bloggar jag följer verkar bära på mkt ilska och obearbetade konflikter. Jag skriver personligt ibland, men jag är också anonym. Det gör det lättare för mig. Jag slipper synas i sömmarna.
Jag tycker din blogg är rolig, bearbetande och framåtvändande(nytt ord), men jag gillar både den och dig. Nu lägger jag mig i för mkt som vanligt, men ligg bara lågt ett tag.
Kramar och nu får banne mig Tele2 skärpa upp sig :-)
Haha, lågt ligger jag redan! Tack för dina ord, de betyder mer än jag kan uttrycka. Ja, du har rätt, jag är nog påverkad av allt det. Hursomhelst, jag tar det lugnt och gör inget förhastat. Och för övrigt, är det nån som har rätt att lägga sig i så är det väl du, min ros på världens soptipp! Det är så lätt att umgås med dig för du är totaldirekt och man får omedelbart veta vad du tycker. Och då blir det aldrig några dolda strul och missförstånd. Ju längre sånt får ligga och jäsa, desto svårare är det sen att reda ut.
Visst är det märkligt att ett så stort telekombolag kan vara så sårbart? De skulle ju bara göra lite service i natt och så blir det såhär? *asg*
Kramen till damen!
Jag behöver förtydliga mig känner jag. Jag tycker inte det är fel att använda bloggen som en ventil, vi kan behöva det mellan varven. Jag gör det själv. Vad jag har registrerat när jag nu ändå uttalar mig, är personliga angrepp, om än outtalade, men i förtäckta ord. Skickade till vederbörande att själv räkna ut.
Jag kom ihåg en gång för länge sedan när jag i mina ögon fick en puckad kommentar av en annan alkoholist, och det var en direkt fingervisning. Jag for i taket och samlade styrkorna, muttrade och gick an. Skulle förmodligen gära detsamma idag, har temperament när det vill sig. Menar inte att det är lätt, men jag tror iaf på att vi ska försöka lösa våra konflikter med varandra ist för att slänga förtäckta uttalanden via bloggen.
Jag kanske har fel, men jag tycker det råder lite tråkig stämning för nu på en del bloggar, det kanske bara sitter i mig, det kanske är så att det är jag som är negativ, så nu ska jag då personligen försöka bidra med ngt positivt. Ska fundera.
Kram
Jag håller med dig till 100. Jo jag kommer ihåg det där, du bemötte det där larvet direkt och det är ju så man ska göra. Men det är en annan sak när adressaten inte nämns utan det förutsätts att vederbörande själv ska känna sig träffad och drabbas av passande ånger. Och då vill det till att man vet om att man har gjort något fel! Vet man inte det så står man som ett frågetecken. Det har säkert förekommit att folk har blivit förbannade på mig under världshistoriens gång, det är ofrånkomligt i mänskliga relationer och ännu lättare är det hänt i den här indirekta kommunikationen som äger rum över nätet. Men får jag inte veta om det hela så är det inte heller lätt att lägga saker tillrätta, reda ut eventuella missförstånd etc.
Men en sak är helt säker, eventuell dålig stämning kommer i alla fall inte från dig, det behöver du inte ens fundera över. :-D
Kram!
Nu blir jag allt lite sentimental, det kan vara mitt signum ibland, är oerhört känslig. Jag måste bara få säga dig detta, att från första stund jag landade på din blogg har du bemött mig med respekt. Jag skrev ganska rakt på ang min egen alkoholism och vi pratade lite omkring detta. Vi fick snabbt ett samförstånd att världen kan vara orättvis mot den minsta, och det inkluderade även oss sjäva. Men den kan också vara snäll och då i möten mellan människor som älskar varandra. En vänskapsrelation är så förknippat med kärlek, och lika viktig som en kärleksrelation, och med dig känner och finner jag sådan kärlek att jag blir trygg vara den jag är.
Jag är långtifrån lika intellektuell som du och många av dina bloggväninnor, kan inte ens delta i alla era diskussioner pga att jag är ganska dåligt allmänbildad. Musikstycken och sånt är totalt främmande för mig som så mkt annat i den intellektuella och konstnärliga världen. Jag är bara, rakt upp och ner, på både gott och ont. Jag skäms över min lilla kunskap, men t.o.m jag förstår att det har med min uthållighet, flit och min bristande koncentrationsförmåga att göra. Jag är ganska tyst och blyg, vilket inte mina gamla vänner skulle skriva under på, men med nya vänner är det dock så. Men med dig har jag alltid känt mig totalt ok, med eller utan mina kunskaper. Får ingen känsla av mindervärde eller att du ngnsin förminskar varken mig eller en annan människa. Du är bara och det tycker jag om.
Det här var väl ungefär vad som kom upp i mig nu, och jag måste bara förmedla det till dig.
Tack!
*grinar nästan*
Härom kvällen skrev jag såhär i min privata dagbok: ”Allt jag vet om kärlek har jag lärt mig av två formidabla personer, Gina och Tristess.” (Fast jag skrev ditt riktiga namn förstås.)
Som jag har sagt till dig tidigare så känner jag mig ofta obildad, och det i de flesta sammanhang. Jag kan känna så med dig också för om vi ska se till år i undervisning så har du betydligt mer än jag. Men det är inget som känns det minsta jobbigt, för du gör också det som du säger att jag gör, bemöter människor med respekt oavsett deras meriter eller brist på såna. Sen är både du och jag streetsmart, och det värdesätter jag mer än akademiska poäng.
Kramar tillbaka! <3