Så är jag hemma igen, huset är varmt, jag dricker underbart gott te. Det har varit en mycket rolig och givande utflykt, jag ska göra i ordning lite bilder och posta och då berättar jag mer. I kväll brinner en marschall här ute på gräsmattan, som varje år, till minne av Gina. Jag tänker på henne varje dag men vissa dagar är särskilt ägnade åt åminnelse, åt att hålla det upplevda i helgd och att säga tack för att man fick uppleva det.
Ja, jag kan nog bli en tedrickare igen på gamla dar! Visst är det så med djur. Som barn hade jag marsvin, råttor och möss, de har ju ganska korta liv men jag kommer ihåg de flesta, även såna pyttingar är personligheter. Och Gina var nåt alldeles för sig, hon är nog den levande varelse som betytt mest för mig.
Godnattkramar tillbaka!
till Anna-Karin Granbergs blogg!
Jag är född 1959, författare, bildskapare, aspie och superqueer. Dessutom är jag kommunist och kristen (ortodox men ännu inte konverterad). En mer ingående presentation finns på undersidan "Vem är... " Jag vill gärna att den här bloggen ska vara interaktiv och tycker det är underbart när mina läsare ger sig till känna och vill vara med i samtalet. Jag välkomnar respons och feedback och ser konstruktiv kritik som en gåva. Skriv en kommentar eller ett PM! Jag svarar på allt utom rent fjams och skrivelser från gamla ex. Epost: akgranberg[at]live.com (Jag finns inte på Qruiser, Fakebook eller Twitter.)
Man kan glömma människor men sina djur man levt nära med länge glömmer man aldrig. Glad att du gillade téerna!
En godnattkram!
Ja, jag kan nog bli en tedrickare igen på gamla dar! Visst är det så med djur. Som barn hade jag marsvin, råttor och möss, de har ju ganska korta liv men jag kommer ihåg de flesta, även såna pyttingar är personligheter. Och Gina var nåt alldeles för sig, hon är nog den levande varelse som betytt mest för mig.
Godnattkramar tillbaka!
Vilken jättefin bild! Hon uppskattar det säkert :).
Tack, min vän! Ja jag tror det också. :-D