sjöng den rufsiga lilla dvärgschnauzertiken som jag passerade på skogsvägen idag, varpå hon satte igång med att slafsa och slurpa. Det finns inget som är så bra för hyn som hundpussar. Bloggkollegan och vännen Mia Kelekia hade verkligen en tänkvärd poäng häromdan i kommentaren till det jag skrev om förvildade katter, att tala om att man ska behandla djur humant är både logiskt bakvänt och stolligt antropomorfiserande. Såsom människor behandlar varandra, ofta med största råhet och hänsynslöshet, behandlar inte djur varandra, eller oss. Att de stundtals äter upp varandra är en helt annan sak och hör inte hemma i det här resonemanget. Men artighet och belevat sätt är nåt vi skulle kunna lära oss mycket om av våra vänner hundarna. Ja, och katterna så klart!

En klart godkänd dag ur hundhänseende har det varit och på andra sätt också. I morse tappade jag ett hårstrå i handfatet och plockade upp det alltmedan jag tänkte på hur behagligt det är att inte ha en sambo som lämnar sina hårstrån i handfatet. Inte för att jag är särskilt petig men jag gillar att bestämma själv hur städat eller ostädat det ska vara där jag bor. Man kan faktiskt ha ett bra förhållande utan att bo ihop. Det har varit soligt och fint här, kraftiga vindar som nu börjar mojna lite men nere i Mölnvik kom det enorma kastbyar så skyltar och allt möjligt blåstes omkull. Oftast är jag på gott humör men vissa dagar extra mycket så, idag har jag strösslat trevlighelghälsningar, komplimanger och uppmuntrande ord omkring mig som nån jäkla Disneyfe, men livet är så kort, varför skulle jag slösa bort mer tid än absolut nödvändigt på att vara sur?