är vi som bekant på den här bloggen. (Det kejserliga ”vi”, märk väl!) Jag har alltid varit intresserad av mode, kläder, dräkthistoria. Hur människor här i norden klädde sig fram till och med medeltiden vet vi tyvärr ganska lite om, de källor som finns är exempelvis kyrkomålningar, illuminationer i handskrifter, och de enstaka plagg och utfittor som genom en naturens kemiska nyck bevarats på så kallade mosslik, exempelvis Bockstensmannen. Från senare epoker finns mer, både dokumentation i konsten och faktiska dräkter, även om det främst är överklassens kläder som bevarats.

Det uttalas mycket föraktfulla och förklenande omdömen om så kallade modebloggar. De blir ju ännu lättare att dissa för dem som så vill därför att dessa bloggar ofta drivs av unga kvinnor. Men om inte Harmageddon kommer och världen går under, med en smäll eller med ett gnyende kan kvitta, så kommer dessa bloggar att vara en guldgruva för framtida dräkthistoriker. När det gäller klasskillnader inom modet har dessa i viss mån utjämnats under de senaste femtio åren. Det finns inga kungligheter idag som framträder i hermelinbrämade mantlar, det går inte hem utan skulle tvärtom väcka anstöt.

Rikedom, orättvisor, klasskillnader och ojämlikhet existerar och är inte mindre av realiteter idag än förr. Men visar man upp sin rikedom på ett alltför iögonenfallande, smaklöst sätt (varför inte ta Imelda Marcos som exempel) blir medborgarnas och omvärldens reaktion numera öppet kritisk. Imelda var inte mer tacky än vad Henrik VIII var men numera kan man säga att man tycker det är tacky utan att riskera halshuggning. Och paret Marcos groteska lyxliv var en starkt bidragande orsak till att de störtades.

Modet speglar tiden. Det skapas ständigt, på många olika plan, i många samhällsskikt. En modebloggare som Diane Pernet reser världen runt och dokumenterar modevisningar, hon visar och kommenterar couturierers verk och det är inte alla gånger plagg som fler än de välbeställda har råd att bära. Men hennes blogg är en stor inspiration för många. En modebloggare som Scott Schuman, känd som The Sartorialist, reser också världen runt och dokumenterar, men han visar gatumode, vad så kallat vanliga människor i alla åldrar bär idag, hur de iscensätter sig själva.

Inspirationen går åt alla håll och impulser föder nya, världen och den tid vi lever i avbildas, beskrivs och kommenteras nästan i realtid. Om femtio, hundra, tvåhundra år kommer modebloggarna, under förutsättning att internet i någon form finns kvar, att vara ett gigantiskt virtuellt museum och en fantastisk forskningsdatabas för dräkthistoriker, sociologer, etnologer och nutidshistoriker. Det tycker jag verkligen är en härlig tanke!

Aftonkavaj med insektsknappar av en av mina absoluta favoriter bland klädskapare, Elsa Schiaparelli:

Åh så vackra och sensuella kängor från brittiska Underground: