(jo, jag har faktiskt gjort misstag jag också, även om ni inte tror det) var att jag lämnade Kreta med en bouzouki, som man med lätthet kan skaffa även här i Stockholm vilken måndag som helst, och inte passade på att skaffa mig en lira som är betydligt svårare att hitta här i norr. Det är ett så ljuvligt instrument med sin mjuka och lite hesa klang:

Och kolla in den här skumma videon, det är den store Nikiforos Aerakis som spelar. Han ser verkligen ut som han borde sluta röka, men så underbart han spelar. (Jag har hört honom live, tyvärr är det sant att han är sjuk.)  Han rör sig knappt och ändå låter det så gräddigt! Roligt med liran är att man håller stråken med tysk fattning, det ser bakvänt ut men är mycket effektivt. Jag som har spelat kontrabas hade svårt att bestämma vilken fattning jag tyckte bäst om. Det är en fråga som kan ha filosofiska aspekter.