Dessa två  vedervärdiga djurplågare skrev jag om 15 juli 2007 i ett inlägg som vitsigt nog hette Skriet från djurparken. Det är faktiskt en riktigt bra text. (Läs även det här om ni gillar tigrar, själv har jag en särskild kärlek till dessa fantastiska djur.) Jag letade fram dessa gamla inlägg med anledning av Mias kommentar till inlägget under. Att jag kom att skria om Siegfried & Sieglinde, jag menar Roy, berodde på att jag just då läste Temple Grandins böcker och i Vi som förstår djurens språk skriver hon lite om just dem.

Jag vill understryka att det inte alls stör mig att de är fjollor! (Deras estetik däremot är i mina ögon en svårartad styggelse, fy farao vilken orgie i dålig smak deras shower måste ha varit. Hemsidan är också vidrig även om den nuförtiden förståeligt nog är rejält nertonad, det är inte ens kitsch, bara Deutsche schlechte fucking Schmache!) När allt kommer omkring är denna min blogg en mycket queer plats i cyberspace, så queer att människor till och med har känt sig föranlåtna att komma ut som hetero här! Här har vi inga fördomar alls så länge det är lagligt och inte skadar nån.

När det gäller ekologi, djur och natur ska man akta sig för att använda judeokristna begrepp som moral och hämnd. I det vilda finns inga avsikter annat än att överleva, skaffa föda och sprida sitt släkte vidare. Men jag hade många gånger tänkt just när det gällde Siegfried & Roy att förr eller senare blir nån skadad. Jag visste inte förrän jag läste Temple Grandins bok och började forska om vita tigrar hur många tigrar som redan hade fått sätta livet till på grund av människans sensationslystnad.

Bild: från vänster Siegfried Fischbacher, Harriet och Björn Ranelid