Edit 20 oktober: Nu flyttar den här bloggaren över till WordPress. Än så länge ligger inläggen kvar på den gamla adressen men kommer att flyttas över till den nya.
Det här är en av de bloggar jag har följt allra längst, i evigheter känns det som (fast så länge har bloggeriet inte existerat!) Catwomankitty beskriver sig själv som ”en optimistisk pessimist med en sargad själ”. Hon lever med ständig värk och trötthet orsakade av fibromyalgi, ändå är hon en av de mest ljusbringande människor jag stött på, både på nätet och i riktiga livet. Det här är en ytterst sparsmakad blogg, långt ifrån mitt eget hypersnackande, och varje inlägg är fast förankrat och orienterat i en människas vardagliga liv, ändå har det hon skriver en sällan överträffad allmängiltighet.
Bloggvärlden kan synas så autentisk men den är full av snack, jidder, blaj och falska positioner. Människor framställer sig ibland som öppna famnen förkroppsligade, som toleransens riddare, som empatiska underverk i sidenbyxor. Den som har följt Catwomankittys blogg ett tag och fått ta del av hennes lågmälda omtanke kan se skillnaden på äkta och oäkta. Hon har ett uttryck som dyker upp på ens kommentarsplats just när det behövs: Varma tankar och kramar så många du vill ha och behöver. Mera behöver inte sägas, jag läser det som: Jag har varit här och läst, jag ser dig, jag finns här.
Själva bloggen är mer än väl värd att ta till sitt hjärta och njuta och beröras av. Här finns en varm, lugn och mycket listig humor, ett stort och glädjande trots och en förbannadhet över samhällets orättvisa villkor. Och författaren svär som en borstbindare (varför svär just borstbindare så mycket undrar jag?) Om jag nån gång förlorar mitt goda humör och hemfaller åt surhet och gnäll behöver jag bara gå hit för att börja skratta igen. Åt eländet. Åt smärtan. Åt värken. Man ska beklaga sig när det finns anledning. Kvinnor beklagar sig alldeles för lite. Men samtidigt kan man behålla sin distans och sin humor. Hur man gör detta med elegans och värdighet och med en förträfflig språklig lekfullhet kan man lära sig här. Det är så coolt. Läs!
Jag tackar för tipset!
Åh jag blir ju lite röd om kinderna av allt beröm :)
Jag som alltid brukar tänka att jag skriver aldrig om något viktig värt att läsa om.
Men jag måste hålla med om att min humor är varm, lugn och listig ;) :P
Trotsig är jag oxå så det förslår :)
Jag bugar och tackar allra ödmjukast för dessa vackra ord och suger i mig dem som en svamp :D
Och som vanligt så sänder jag massor av varma tankar och så många kramar du vill ha och behöver.
Joh. Såhär är det ju. Utifrån den här läsarens synvinkel. Ta till dig allt du vill ha och behöver! Och sen vill jag faktiskt tacka rent konkret för ditt rent konkreta stöd under hemska perioder av mitt liv. Du fanns alltid där och fick mig att le mitt i min misär! :-)
Och jag vill tillägga att när man har en läsarskara som fortsätter att komma tillbaka, då vet man ju att det man skriver har nåt att ge till andra. ;-)