Det är svårt för mig att begripa hur vegetarianer kan vara mordiska. Det finns en hysteri i terminologin när vi ska benämna och beskriva nya företeelser som vi inte riktigt känner oss hemma med. Vem har inte hört uttrycket ”kromosomgrisarna” som skulle bli så stora och feta därför att de hade en dubbel kromosom? Sen visade det sig att denna mutation disponerade för dvärgväxt. Afrikanska mördarbin är också vegetarianer. Monstertjurar. Dödens väg. Skräckens hus. Det är som om till och med oorganiska ting som vägar och hus måste antropomorfiseras, ges mänskliga egenskaper, för att vi ska kunna hantera att tänka på dem. Och det låter nästan, nästan som ett uttryck för dåligt samvete hos oss människor.

Men nu har vi mördarsniglar här och jag måste ju ta bort de jag hittar. De är inte onda, de har bara en mycket god aptit, och varken jag eller grannen vill få våra tama, organiserade, hanterbara växter uppätna. (Ta bort säger vi norrlänningar när vi menar ta livet av.) Det känns inte så roligt men de hör inte hemma här. (Men sluta åbäkare för farao, Granberg, på krogen går det minsann bra att beställa in sex sniglar med vitlökssmör som förrätt! Vad är det för skillnad? För att inte tala om grodlåren… De ätliga grodorna är utrotningshotade! Men du kan ju se om den söta Grod Harlem Bruntland som bor här i backen smakar gott. Hyckleri är bara förnamnet.) Ja, OK. Men det var åratal sen jag åt grodlår.