konsthuliganen slår till igen

På det ärorika Louvren finns en väldig massa fin konst och en ännu väldigare massa smörja. Men inget är så dåligt att det inte kan bli sämre!

ak har missat det där med julens anda!

Herre Gud/run… Jag sov till klockan 12, visserligen var jag uppe till 03 men mer än 8 timmars sömn behöver jag verkligen inte. Jag sover väldigt bra på tryptizol, seriöst konstiga drömmar brukar jag också ha på den medicinen. Inte otäcka, bara konstiga. I natt drömde jag att nån kom och sa till mig att jag hade telefon. Vem är det, frågade jag. Det är [ett ex], sa personen. Vad fan! sa jag, gick bort och tog upp luren och röt: Vad vill du? Jag vill ha en julklapp! sa exet. Skit ner dig! röt jag och drämde på luren.

Det här var ju kanske inte nån av mina mer svårtolkade drömmar, den säger mig två saker: att jag kan vara en jävla bitch och att jag har varit tillsammans med flera människor som varit svårartat materialistiska, för att inte säga prylgalna. De ville ha saker hela tiden och det var jag som skulle ge dem det. Men mitt liv har också lärt mig att det är de som har minst som är mest beredda att dela med sig av det lilla de har till andra som behöver.

Bild: God jul önskar Liberace!

röda dödens mask

And Darkness and Decay and the Red Death held illimitable dominion over all.

Så slutar Edgar Allan Poes otroliga skräcknovell The Masque of the Red Death. Den har en Decamerone-influerad handling, ett land härjas av pest och en prins stänger in sig i ett slott tillsammans med tusen andra ädlingar av olika kön för att rädda sina liv. Befolkningens öde rör dem inte, allt de vill är att överleva och, medan de väntar på att epidemin ska dra bort, leva i lyx som de är vana vid. Jag ska inte avslöja mer av handlingen om ni inte har läst denna novell redan, för den är verkligen ett mästerverk som håller för tidens gång.

Jag kom att tänka på den här berättelsen genom en märklig kedja av associationer, det finns en röd tråd här och jag ska illustrera den med några videoklipp från YouTube. Den goda Tristess har hållit mig uppdaterad under kvällen om hur Idol-tävlingen har avlöpt, Mariette Hansson gjorde tydligen ett lysande framträdande med Because the Night, och den fanns redan ute på YouTube en timme efter att sändningen slutat. Så nu har jag hört en av årets medverkande, inte illa! Visst sjunger Mariette Hansson skitbra och hon tolkar denna låt (en av mina favoritlåtar) underbart, men vad fan! Orkestern, arrangemanget, det låter ju som ett EPA-dansband på en finlandsbåt! Så supertacky.

Jag började tänka tillbaka. När jag var några och tjugo och jobbade på Stockholms central hade jag en jättebra arbetskamrat som var äkta punkare. Vi var helt sälla över Patti Smith och inte så lite förälskade i henne, och hur cool är man inte om man skriver en sång tillsammans med Bruce Springsteen? Jag hade alla hennes vinyler, hon var en av de influenser som gjorde mig till poet, och det kan man väl beklaga såhär i efterhand men gjort är gjort. Patti Smith och fotografen Robert Mapplethorpe hade ett konstnärligt samarbete och en vänskap, vissa säger romans, jag vet inte om det stämmer, hursomhelst var det han som tog den legendariska porträttbilden som blev omslag till hennes första album, Horses.

Jag började tänka på Robert Mapplethorpe som dog i aids-relaterade komplikationer 1989. Det är verkligen sant att världen var en före aids och en annan efter, eller snarare under. Det är ingen slump att de författare, musiker och konstnärer som skildrat detta virus förödelse starkast är amerikanska, det var där den queera frigörelsen verkligen tog fart och det var också där som ödeläggelsen började på allvar. Den grekisk-amerikanska sångerskan, performanceartisten, kompositören och pianisten Diamanda Galás var en av de första som använde sin konst som aktivism.

Hennes första album The Litanies of Satan från 1982 är en annan av alla mina vinyler som jag ibland saknar, jag rusade och köpte den så fort den kom in till skivaffären i Gamla stan, vad den nu hette, de hade alltid det nya som andra skivaffärer aldrig tog in. Det var också en sån där musikalisk uppenbarelse, hon är en sångerska som inte går att beskriva och jag tänker lägga in två klipp, det mest ”lättlyssnade” först. För det är extremt krävande, skakande, vacker musik men absolut inget man kan lyssna oberört på.

1984 påbörjade Galás sitt stora verk, trilogin The Masque of the Red Death, tre studioalbum som från olika vinklar belyser aids-epidemin (det var då inte ännu en pandemi). Under detta arbete fick hennes bror Dimitri veta att han var hiv-positiv, och han avled innan det sista albumet var färdigt. Det här stycket, Εξελόυμε (Exeloume, befria mig) kommer från det första albumet, The Divine Punishment. I Diamanda Galás sammanvävning av konst och politik har en stark kritik av kyrkornas skambeläggande av hiv-smittade och spridande av fördomen att aids var ett straff för ett sexuellt syndigt leverne alltid varit uttalat och närvarande.

Det finns närmare 500 videoklipp med Diamanda Galás på Youtube och jag rekommenderar verkligen alla som pallar att bekanta sig med hennes musik. Det är faktiskt inte alla som klarar att lyssna på denna fantastiska artist, det kan man se av kommentarerna om inte annat! Men jag tycker hon är totalt underbar. Här kommer ett klipp från det första albumet, den magnifika tolkningen av en av Baudelaires vackraste dikter, Les Litanies de Satan. Jag vill understryka att Baudelaires satanism inte har nånting gemensamt med larv som Church of Satan och Dragon Rouge, för honom var Satan de fallnas fallna ängel, den som vakar över de lägsta, och den här dikten är full av kärlek.

Den röda tråden vindlar sig vidare, ända till 1978 när den tyske countertenoren Klaus Nomi gjorde ett märkligt genombrott på en rökig klubb i New York och över en natt blev en kultfigur på the art scene. Han sjöng Dalilas förförelsearia Mon cœur s’ouvre à ta voix (Mitt hjärta öppnar sig för din röst) ur den franske romantiske tonsättaren Camille Saint-Saëns kitschläckra opera Samson et Dalila iförd nåt slags rymdkostym. Det är fantastiskt att detta finns på film, kvaliteten är urusel och ändå går hans persona och röst fram så starkt. Klaus Nomi hann spela in några album och singlar innan han avled i aids-relaterade komplikationer 1983.

Så har vi gått från Idoltävlingen 2009 till Gamla Testamentet, och den röda tråden gick inte av, det kommer den aldrig att göra. Sjukdom och död tystar många röster, andra tar vid.

ett kort till marika

var baske mig inte det lättaste att välja ut, jag har nog samlat på mig för många, och ju fler tänkbara man har desto svårare blir valet! Men detta känns rätt, ett vackert porträtt av en synnerligen formidabel kvinna:

vaccinerad är jag nu

Vårdcentralen i Gurra* hade en plan som såg bra ut på papperet och säkert hade funkat om de hade fått doser så det räckte. I stället blev det totalkaos när tiderna skulle fördelas. Hälften av vårdcentralerna i Stockholm har idag slut på vaccin och än är inte alla barn och riskgruppspersoner vaccinerade. Jag åkte till Nacka Forum och där var det ganska trångt men vaccinet räckte åt alla. Jag väntade på min tur i ungefär två timmar, därav en och en halv timme stående mitt i en folkmassa i vestibulen, guldläge för en panikattack med andra ord men nån sån blev det inte.

Det pratades och diskuterades en hel del bland oss som väntade, vi var några Värmdöbor ur riskgrupper som hade sökt oss till Nacka efter att ha kollat läget på internet och nån berättade att anledningen till att vi inte hade blivit kallade till Gurra är att de fick så lite vaccin att de hade blivit tvungna att dra lott om vilka som skulle få. En hel del gnäll och gorm var det också, märkligt nog är det alltid äldre som retar sig på att de får vänta, inte föräldrar med trötta småbarn som verkligen skulle ha anledning att klaga. Det skulle aldrig falla mig in att låta eventuell irritation gå ut över vårdpersonalen, de gör verkligen sitt bästa av en extremt pressad situation. Är det nån som förtjänar att ta emot klagomål är det läkemedelsföretaget Glaxo Smith Kline som inte på långa vägar har levererat vad de utfäst sig att leverera.

Det har blåst och spöregnat hela dan, det kom små flingor i morse men de övergick snart i stora kalla droppar. På bron över motorvägen blåste mitt paraply sönder men det var ingen större förlust. Man kan inte bära två matkassar och en ficklampa och dessutom hålla i ett paraply! Det var mycket skönt att komma hem, byta till torra kläder, elda i spisen och fixa en sen middag.

*Gurra = Gustavsberg

skyddsmantelmadonna

av Sano di Pietro från omkring 1440, privat ägo (klicka för större bild):

hösthamn

leela forever!

I kväll kände jag att jag behövde rensa min hjärna med total musik, det blev Olivier Messiaens Turangalîla-symfoni (för ovanlighetens skull har Wikipedia en mycket ingående och vetenskaplig analytisk artikel om detta magnifika verk ifall nån är intresserad), Messiaen är verkligen en av mina absoluta favotonsättare. Både hans liv, hans verk och hans filosofi är otroligt fascinerande, han var hängiven katolik, religiös mystiker, ornitolog, och han tog i sitt tonspråk in element från icke västerländska musikkulturer som den indiska och den balinesiska. Så jäkla cool musik att jag blir helt mild. Turangalîla är ett tematiskt verk och temat är kärlek.

Som en blinkning till Messiaen har skaparna av den tecknade TV-serien Futurama kallat hjältinnan Captain Turanga Leela. Leela är hennes tilltalsnamn och Turanga är släktnamnet. Jag brukade titta på Futurama under en period i slutet av 90-talet när jag levde i ett sammanhang som innefattade en TV och jag gillade den jättemycket. Och den rullar på än, fast nu är det ju länge sen jag såg den. Men Leela är ju också hur cool som helst med sitt lila hår och sitt enda öga.

mera domenico scarlattis stabat mater

Här är då de följande två installationerna. Och längst ner har jag lagt hela texten på latin och i svensk översättning (hämtad från Oremus).

Stabat mater dolorosa
juxta Crucem lacrimosa,
dum pendebat Filius.

Cuius animam gementem,
contristatam et dolentem
pertransivit gladius.

O quam tristis et afflicta
fuit illa benedicta,
mater Unigeniti!

Quae moerebat et dolebat,
pia Mater, dum videbat
nati poenas inclyti.

Quis est homo qui non fleret,
matrem Christi si videret
in tanto supplicio?

Quis non posset contristari
Christi Matrem contemplari
dolentem cum Filio?

Pro peccatis suae gentis
vidit Iesum in tormentis,
et flagellis subditum.

Vidit suum dulcem Natum
moriendo desolatum,
dum emisit spiritum.

Eia, Mater, fons amoris
me sentire vim doloris
fac, ut tecum lugeam.

Fac, ut ardeat cor meum
in amando Christum Deum
ut sibi complaceam.

Sancta Mater, istud agas,
crucifixi fige plagas
cordi meo valide.

Tui Nati vulnerati,
tam dignati pro me pati,
poenas mecum divide.

Fac me tecum pie flere,
crucifixo condolere,
donec ego vixero.

Juxta Crucem tecum stare,
et me tibi sociare
in planctu desidero.

Virgo virginum praeclara,
mihi iam non sis amara,
fac me tecum plangere.

Fac, ut portem Christi mortem,
passionis fac consortem,
et plagas recolere.

Fac me plagis vulnerari,
fac me Cruce inebriari,
et cruore Filii.

Flammis ne urar succensus,
per te, Virgo, sim defensus
in die iudicii.

Christe, cum sit hinc exire,
da per Matrem me venire
ad palmam victoriae.

Quando corpus morietur,
fac, ut animae donetur
paradisi gloria. Amen.

Modern stod med krossat hjärta vid det kors, där gränslös smärta, Sonen led för syndig värld.
Gruvlig ångest henne brände, och hon modershjärtat kände genomborrat av ett svärd.
Huru sorgsen, hur bedrövad, övergiven, tröst berövad, var Guds moder i sin nöd!
Vem kan fatta vad hon lidit, huru hennes hjärta svidit under Sonens bittra död?
Kan du stå vid hennes sida utan att med henne lida under folkets spe och hån?
Kan du tårlös se den smärta, vilken sargar moderns hjärta, lidande med älskad Son?
För oss fallna mänskor plågad, smärtans kalk, till brädden rågad hon nu Sonen tömma ser.
Och hon hör emellan ropen av den grymma pöbelhopen, huru han till Fadern ber.
Jesu moder, kärleks källa, då jag ser dig tårar fälla, vill jag gråta ock med dig.
Dina kval må mig förtära! Honom älska, honom ära, o Maria, lär du mig.
Helga moder, lär mig känna Jesu kval, att de må bränna djupt sig in i uti min själ.
Han i smärta har sig vridit, han för mig har döden lidit. Låt mig i hans kval få del.
Moder, låt med dig mig gråta, ty att Gud må mig förlåta, syndens straff din Son nu bär.
Låt vid korset mig få dröja. Ödmjukt där jag knä vill böja vid din sida, moder kär.
Helga Jungfru, ärorika, skulle mina krafter svika, hjälp mig du att härda ut.
Dina kval må mig förtära, ödmjukt vill jag korset bära, tåligt intill livets slut.
Låt mig känna Jesu smärta, kärlek brinne i mitt hjärta för hans kors och för hans blod.
Var mig när i varje fara, mig från evig död bevara, helga moder, huld och god.
Lär mig korset trofast bliva, det allena kan mig giva hjälp uti min sista nöd:
så att, fri från stoftet, anden svävar till de sälla landen, där ej finnes någon död. Amen.

domenico scarlattis stabat mater

fanns inte upplagt i sin helhet på YouTube, så det måste jag  ju göra nåt åt tyckte jag. Jag delar upp det i tre delar för att det ska bli mer lätthanterligt, här kommer först 1-3. Domenico Scarlattis far Alessandro skrev också ett Stabat Mater som är mer välkänt, liksom Pergolesi, och båda de är väldigt fina verk. Vivaldis ljuvliga tonsättning av denna medeltida text om Maria vid korsets fot är i mitt öra den musikaliskt mest spännande, men den här som jag nu gör tillgänglig är ändå min favorit. Det är i första hand ett körverk, det spinns inte så mycket fristående, fortlöpande linjer som det vävs en textur.